Sandra Griffin

well, that's a way to put it. I don't even know why I did it, why I'd let myself think about.. that terrible and though day, that monday, the 15e january 2007. Har under hela dagen försökt hålla mig själv samman, att inte falla i bitar, igen. För..jag vet inte om jag klarar att sätta ihop mig själv igen..

Hur ska man kunna gilla någon, eller älska någon på det sättet.. kunna ge sitt hjärta till någon, när man inte har det kvar längre. Jag gav mitt hjärta till honom och jag har inte fått det tillbaka ännu. Hur krossat och förstört det än är. Jag är inte kapabel av att sätta mig där igen, i den sårbara positionen som man är, när man fullständigt och uppriktigt älskar någon. Inte nu, inte aldrig.

It's hard though, not to think of him.. but I can't. I don't allow myself to think of him, but I don't allow myself to forget either. I can't forget him, I won't.

Jag vet att jag övergår till engelska, men det är så mycket lättare för mig att uttrycka mig rätt, så som det är menat att jag vill uttrycka mig. Förlåt om det gör det svårare för er att läsa.. Men det finns en översättare i spalten till vänster. "Google Översättaren".

Godnatt.